kolets svärta jag suddar 

genom min själ jag dör 

skarpa linjer jag drar

skuret i pappersflotten

blodets liv jag tömmer

mitt hjärta slutar slå

blandar morgondaggen

i ett sista andetag

träsket lockar i djupet

skatten jag nu gömt

för ingen alls att nå

där ligger mina stenar

dimman kysser dig ömt

en hälsning ifrån mig

graverat i skriftens labyrint

jag vägen funnit har...

...där slutet har sin början