Dånande skyar öppnade sig;
sinande bäckar återgav dess kamp och mottog tacksamt

Små rörelser vars tecken förbjöd intimitet visade sig vara ett skydd, att kräva godhet utan svar är sällsynt

hon lekte med vattnet i sin handflata och kylan spred vishet inom hennes värkande bröst, låt tiden stanna

ett hårstrå föll över hennes bleka kind och insikten utan svar la sig till ro, stillhet och ett svagt leende förstummade de väsen som beundrade henne

med ett skydd som föll så antogs hon vara allt hon förtjänade: ren skönhet inbäddad i godhetens sfär