Längst in
i djupaste skogen
en trogen vän
sågs trilla av pinn
här för leden
just när handen
fattade guldskeden
och han trodde
han bodde
i himmelen
det var nu inte
helt fel
både anden
lyriken
och erotiken
gjorde dig hel
när du dog
i det sköra
dödsögonblicket
då tiden tog
själva nålsticket
du slapp bli besviken
och stel
ändrade allt
utom statsskicket
slapp spionera
genera
och störa
du tog det kallt
men avstod i praktiken
från både
lögnen och semantiken
för att hyfsa
statistiken
över smärta
och skuld
du tog den själv
i ditt heta hjärta
av guld
du är du
du bär ditt kors
du går med herdestavar
men gräver varken diken
eller gravar
du rör dig fritt nu
som ett flöde
som en fors
här är ditt tysta öde
bland de levande liken
här bland oss