Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Man tänker mycket, så här efteråt, när man blivit räddad och undrar; hur kan jag hjälpa till, att förändra så inte fler blir offer, för de som måste hämnas på någon något annan gjort. De vet inte bättre, vilken stress.


Bara lite text.

Nu har det kommit fram att de är på mig för att någon jag känt, hotat en kvinna för att hon kört på hans bil, och jag tror hon betalade, men är inte så insatt i detta. Blir det så här bara för att Polisen säger att vi måste lösa allt själva? De har inga möjligheter att hjälpa till. Det här skrämmer mig. Det bor många människor här som har en svår uppväxt bakom sig och att inte gå in och medla där är fruktansvärt.

Vet inte polisen vilket lidande det är för oss som
står utanför, men ändå blir utsatta och hur galet
man måste reagera, tills man själv får lämplig vård sen.

För hur ska vi stackars människor veta hur vi ska
hantera det polisiära på rätt sätt? Är det fel att det
blir så mycket felriktade hämndåtgärder
från de-outbildade,
som tvingas försöka få ordning i kaoset,
här i det här utsatta området med boendekvalité?

Vill polisen att vi blir självständiga?

Att vi kan lösa svåra händelser själva?

"En poliskontakt är ett rop på hjälp, från de som inget vet..

Kan vi verkligen bygga upp en ny station?

-Det kändes så när jag var i helvetet..

I ett möte..
(Det finns så mycket att prata om, det vet ni.)

Det är klart jag skäms för hur jag betedde mig.

Man hamnar i en stress, när de är ute efter en.

Ja, jävlar viket liv du höll!

Men förlåt då, fatta att man blir galen.

Så, nu förlåter vi oss själva, släpper det gamla.

Lätt för dig att säga, du blev ju räddad..

Men du då? Se på dig själv, du är ju med!

Med i vad?

Välkommen till den nya stations-gruppen.




Övriga genrer (Drama/Dialog) av Catherine Brandt VIP
Läst 208 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2019-05-28 21:22



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Catherine Brandt
Catherine Brandt VIP