hon hade bjudit in mig i sitt kök, halvfransk var hon med en berlock i silverkedjan runt fotleden, som vippade fram och tillbaka där vid köksbordet. hade jag någonsin sett en vackrare kvinna, jag kunde inte komma på en enda, trots att jag nog träffat en miljon minst, tänkte jag och drog en slinga hår bakom mitt högra öra, jag brukar göra det när jag är lite nervös och lockad. hennes bröst skrattade i takt med de vansinniga historierna hon berättade och jag höll blicken naglad vid vårtorna och det vattnades i mun på mig. att få ligga där i hennes säng och suga i takt med den indonesiska musiken hon alltid spelade, det var från alla hennes resor, sa hon och slickade tummens översida ren från grädde, bakelserna hade hon köpt i bageriet i samma hus. jag kikade i smyg på henne och undrade om hennes höfter vajade lika förföriskt idag som de hade gjort när jag träffade henne för några veckor sedan. alltsedan den dagen hade jag undrat om hon fanns, på riktigt eller om jag hade sett en annan storm öka i styrka. jag sträckte ut handen och rörde vid hennes kind och kände ilningarna ända in livmodern, som krökte sig och jag kände hur jag fuktades. kom, sa hon och drog mig i handleden. kom, så dansar vi, sa hon. silkesblusen frasade mot min bomull och hon höll mig i ett fast grepp, om ryggen tryckte hon sig mot och kysste halsen, precis där den övergår från axeln och jag växte en aning högre under hennes händer som formade sig runt mina bröst. kanske var hon utomjordisk, för aldrig förr hade en kvinna tagit på mig så. steg hettan och jag sköljdes av det sinnliga, tonerna från musiken vaggade oss. kom, sa hon. kom så skall jag visa dig vem jag vill att du är. där som havet får fäste och jag tänkte på den gamla sången ”la mere” innan jag insåg att hennes vårta låg i min mun och jag sög hennes liv, halvfransk var hon, med en berlock i silverkedjan runt fotleden.