han är blå
hans hand ligger tryggt runt om
min rygg vilar mot hans bröst
och vi reser tillsammans

det är som att vandra molnens väg
som att höra vinden ovan trädtoppar
som att finnas till i ett hägn av kärlek
det är som att fullborda stegen

jag behövde dig
min hand i din
havet som formligen invaderade
våra sinnen
våra själar

att vara människa kan vara mycket mer
det kan vara kärlek oavsett
det kan vara paradisäpplen, himmel och pannkaka
det kan vara regn
och en kind som smeker min