Siri, min älskade kvinna.

Jag har inte glömt er, hur skall jag kunna göra detta. Ni brinner i mina ådror, i mina lungors farsot och tiden vid Sanatoriet har gjort mig bättre än jag var innan jag for hit. När ni skrev ert sista brev kunde även jag känna, genom bläcket, hur era bröstvårtor styvnade när ni skrev er längtan och er lust till mig. Jag fylldes då av en åtrå att lägra er, att bli frisk nog att penetrera er bakifrån. Så som ni ofta vill bli tagen. Jag kan, nu när jag skriver, känna hur det pulserar och tuberkulosen har släppt taget om mitt blod. Så är jag då full av heta känslor och bilder av er nakna kropp. Er fuktiga myrmark och hur jag träder in där i, för att förföra och förgöra er brinnande låga.

Jag reser från Sanatoriet om fredag och vill ni möta mig vid tågstationen då, så skall jag följa er hem och lägra er kropp såsom ingen annan gjort förut. För min lust har brunnit i ett års tid och bara tanken på att åter igen få fylla er inre kammare med min friska säd ger mig mod att åter igen våga tro på livet.

Så jag ber er möta mig om fredag.

Er M.

två igelkottar som parar sig i gräset
alldeles utanför vårt hus
fast damen ifråga verkar vara lite svårtflörtad

eller är det kanske taktik

stopp och belägg, back i maskin
för världen kantrar, kanar över kanten
som en gång var den platta skivan i våra sinnen
det svämmar liksom över, trots att torkan bränner mark
svältkropparna dör, drivor av tunna skinn svepta runt skelett
dör för en enad hand i väst, vem är bäst i test
den som vinner segrar bortom förnuft och sans
som vanvett ryker mentalhusen, springer dårar på gator
vi sopar rent, med kvasten, bygger in, avskärmar
och hela den vanskapta delen tynar sakta, bort i risperdaldimman
rispar själar, torkar spyor, här är svårt att andas
det går rykten på bygden, det är någon som är utsedd till offer
ett offer, två eller flera, ett helt land kramar avtryckaren
hej där, du är inget värd och inte du heller, till döds skall du falla
ty makten är vår och himmelrikets ära, ditt är helvetet
här, titta här borta, här flammar virus, förödelsens tid är
sprider blod, sprider spetälskan åter igen digerdöden
som polerade sprutor, sjunkna in i, och ett afrika utan hjälp
flingor av hiv snöar i söder, i öster, men sällan i väst
så gnager multnande löv, döda förhistoriska djur, skrik från fossiler
ligger i underjorden, förbereder sig för uppstigning
genom borrhålens tunnlar, jorden sörjer människans profit
och hunger efter asfalterade vägar att beklä med fordon
alle man ombord, det är dags att fira triumfen av ett krig
se så vackra de är, kvinnorna som bär upp, en rak och stilig kuk
träng in, bänd upp, stöt och hämta kraft där ur, släng sedan soporna
till de som just har förlorat. ett ben, ett öga, en landmina där
se så, backa nu, för snart brinner krematorieugnarna, skapta ur
de händer vi bär som stigma att bära, genom parker och prakt
genom konungars skratt, som väst aldrig öst, som man aldrig kvinna
och barnen de dör som flugor i ett laglöst inferno, vanskapta, små  

vissa kvällar har jag svårt att somna
det kan vara som att en hund skäller utanför
eller som att månen kryper in och lyser upp mina tankar
jag vänder mig en gång, två gånger till
kliar  på ett ben som spritter till lite innan det skall sova
snurrar ett par varv i lakanen, stirrar rätt ut i tomma intet
och hör klockan ticka högre än en kyrklockas tunga malm

dessa nätter tänker jag alldeles för mycket
på jorden, himlen och människorna jag älskar
jag funderar på de där pengarna som inte räcker till, på att vara ensam
och på hon som lever under samma tak som jag, tänk att hon vuxit och blivit en tonåring

kanske tänker jag på pappa som är död, en gammal hund eller på katterna
som är ute mitt i natten
kanske på en mamma som är dement eller på cancer
på hur sommaren skall bli eller hur kärlek kan kännas om den är äkta

jag rycker oftast till precis innan jag skall somna
vidrör ett tillstånd där mellan, som ger mig bilder av ansikten jag aldrig sett
eller röster jag inte känner igen

så ligger jag stilla, andas, andas igen
upp och ner hävs min bröstkorg och jag kommer på att jag andas fel
släpper in luften och låter magen häva sig, tänker på andningen och den tar
över så att jag inte somnar för den

kanske är det fullmåne och jag blir galen inatt
springer ut naken och biter en människa i halsen
en vampyr blir jag ibland, med rätt att döda
odödlig

och jag har svårt att somna trots att det är mörkt ute
tänk om jag aldrig kommer att dö någon gång