en liten åsna

eller nåt

jag går och bär på den i den mörka natten

vi ska över ett vatten

men hittar inget bra vadställe

blir blöt om fötterna

vill inte överge den lilla åsnan, men det är ingen åsna, det är en katt, kanske, nej det är en liten kalv, fast ändå inte, men den har så vackra sorgsna ögon, klara och mörka och bedjande och lugna, som en liten kalv

men nu överger jag den i alla fall. tappar bort den, vet inte var den är, jag letar efter den lilla kalven, hittar den på en liten skogsstig, tar upp den i famnen igen, den blir så glad och trygg i min famn,

och tacksam

jag bär den i min famn, det är ingen åsna, det är en liten fin, brun kalv med sorgsna och lugna ögon

ändå går jag vilse igen och överger den, hittar den igen, överger den igen, hittar den igen och igen och igen och bär den i min famn

och det där träsket vi ska över, den lilla kalven och jag, den bilden återkommer flera gånger,

det är natt hela tiden, mörkt, vi vet inte var vi går, det är blött och farligt

men jag bär kalven i min famn,

ibland,

ibland går den själv med sina korta mjuka ben

så kommer vi till ett hus

tre pojkar försöker gömma sig för nån, de springer upp på vinden, jag öppnar dörren för en fjärde pojke som letar efter dem

han har svart kostym, vit skjorta och slips

en femte pojke kommer och ropar att pojken i kostym har knyckt hans förstapris i en tävling, kostympojken förlorade men knyckte priset,

jag ber dem berätta hur det var och får kostympojken att lämna tillbaks förstapriset:

en kil

en liten svart oanvänd kil till att klyva ved med

han tar emot den utan att vara arg

vaknar

väldigt fundersam