Albert
72 år
Dagbok
Dagbok - Februari 2006
nu gäller det bara att överleva, och att drömma är att överleva
Måndag den 27 Februari 2006 Öknen, del 5, trettonde dagen
Trettonde dagen
Inget tecken
Jag drömmer igen,
vi duschar ihop, jag tvålar in dig, din kropp, mina händer far omkring över din mage, din rygg, över dina mjuka, mjuka, mjuka Jag står bakom dig, de är så mjuka Din mage dina armar dina skuldror din hals Vi vänder oss och drar in varann i varandras famn Omsluter varandra armarna över din rygg dina skuldror ner i svanken, rundningen din stjärt skåran händerna går uppåt igen din rygg är så vacker att smeka Vi kysser varandra blött jag slickar din hals dina öron dina mjuka tar jag i min mun Det varma vattnet sköljer oss
Jag tvättar dig mellan dina lår och mina händer tar sig upp i din härlighet och ett finger ... du andas tungt jag smakar på dig ----- ----- -----
Till slut stänger vi av vattnet Jag är ganska matt, men tar ändå handduken och torkar dig på ryggen, jag torkar ditt ansikte på dig och sedan dina mjuka, sakta och varligt och sedan neråt magen in mellan dina mjuka lår torkar dig i ditt sköte följer dina vackra mjuka ben neråt knäna, det enda hårda på dig, sedan dina vader och fötter och söta tår, mellan dina söta små tår och jag ber dig vända Och du vänder din stjärt mot mig och den är alldeles underbar och jag torkar varligt
din fulländade rygg, din svank, dina skulderblad dina skuldror din nacke och du har en liten handduk i håret
Så tar jag dig i min famn igen och kysser dig Och vi kysser varandra Och vi kysser varandra Och vi kysser varandra Din tunga letar jag efter söker leker kurragömma får tag i den, den smiter igen, kommer tillbaka vi leker och du smakar så underbart
Du andas så häftigt Du blundar Du skakar Du finns i mina händer
Vi lägger oss i sängen nakna och tar täcket över oss Ligger på kudde och andas rakt upp i taket Bredvid varandra Du andas Jag hör dig andas Jag hör dina läppar öppnas och slutas
Vi ligger stilla och somnar, tror jag, drömmer tror jag, jag känner något mjukt och varmt i min mun på mina läppar, det är din mun Dina läppar som snuddar mot mina Du låter din tunga sakta och försiktigt vidröra mina läppar Och jag tar om dig och drar dig till mig Och vi kysser varandra och vi kysser varandra och vi kysser varandra
O vad vacker du är! O vad jag älskar dig! O vad jag längtar! När ska jag få dig?
Hur länge tills...?
Efteråt ligger vi på rygg bredvid varann och bara andas Och somnar
O vad lycklig jag är!
det kommer aldrig att gå över det här, min enda tröst är att du fortfarande finns i min fantasi
skrev det i tredje person, undrar varför Fredag den 24 Februari 2006 Öknen del 4, tolfte dagen
en gång grät jag igår men bara en gång och bara lite
jag berättade om den man som skulle se VM-finalen i fotboll han hade sett fram emot detta hela året, skrivit in det i almanackan sett till att inget skulle kunna hindra detta han hade satt sig framför TV:n och ordnat med kaffe och kaka
och så började matchen det var spännande efter en halvtimma ringer hon
mitt i VM-finalen
han hade inte missat någon VM-final sedan 1970
så ringer hon i 32:a minuten
Hej, säger hon, det är jag, vad gör du? Inget särskilt, säger han. Vi har kommit hem från semestern, säger hon, det har varit väldigt fint, men så tänkte jag på dig nu när vi kom hem och jag var ensam.
Och de pratar med varandra i över en timma Och han vet fortfarande inte vem som spelade VM-final och vem som vann och hur.
Hon ringde Mitt i VM-finalen i fotboll och han struntade i matchen.
Vad betyder det? Vad säger det om han och hon?
Efter det är TV och idrott mindre viktigt för honom. Ja, faktiskt. Det kan se ut som att det är lika viktigt, han försöker nog låtsas som om det är så, men han har inte brytt sig om någon enda turnering på riktigt, efter det, och han har inte följt en enda TV-serie efter det, och han har bara läst böcker om kärlek och sorg efter det, ingen deckare eller underhållningsbok, bara om kärlek och sorg.
Ja, han har förändrats. Hans hjärta är mycket sårbart, det har gått sönder i botten, det läcker kraft, rakt igenom rinner kraften ur, inte på tio år har han gråtit så mycket som denna höst och vinter, varje gång han träffat henne (bara tre korta gånger) har han gråtit, både hos henne och efteråt, gråtit och gråtit, ensam i skogen, i bilen, i sin egen säng, ensamgråt, ingen att dela gråten med, den kommer när den kommer, då gäller det att vara ensam eller skylla på något tragiskt på jobbet, han är sorgsen
Hur lagar man ett trasigt hjärta?
Han är fyrtiofem och hon är trettiotvå med fyra små barn, de bor långt från varandra. Det är helt omöjligt att ha något vettigt tillsammans. Det finns ingen vettig lösning. De kan inte umgås normalt. Han längtar hela tiden efter hennes mun, hennes kyssar, hennes hud, hennes mjuka, så de kan inte prata normalt, när de träffas ser han in i hennes ögon och börjar gråta, han känner hennes hud lukta kärlek och renhet och mjukhet och börjar gråta igen. Han går i skogen och undrar om det finns något sätt att kunna lämna dessa känslor, men det finns det inte. Han försöker sakligt resonera med sig själv, men så börjar han se hennes ögon igen,
När han sitter på MAX hamburgerbar i Piteå ser han henne, för det sitter en kvinna vid fönstret med samma hår och glasögon och ljusbeige byxor och han ser henne och längtan kommer över honom igen och så far allt iväg igen i honom, sorgen sköljer över honom och han börjar gråta igen och går ut.
Tolfte dagen är i alla fall lugnare än den första och andra och tredje. Så kanske det avtar, Men han väntar varje dag att hon ska lämna något litet livstecken Han kan ingenting göra.
Om han tar initiativ kan han bli avvisad. Det vågar han inte riskera. Det vore det värsta. Kanske det enda bästa. Men Nej! Allt utom det. Så han väntar. Inget ska han göra. Inget!
Han frestas ofta till att ringa eller bara skicka en bok utan någon medföljande hälsning.
Men inget ska han göra. Bara vänta. fortsätter lite till kanske Torsdag den 23 Februari 2006 Öknen del 3, sjätte dagen
22 januari
Sjätte dagen
Igår kväll åt jag värktabletter för smärtan i bröstet. Det blir bättre då, ett par timmar.
Det är bra att det finns värktabletter
Men värken beror på något som det måste till annan behandling. Kärleksbehandling. Av dig.
Tänk att få vila i dina armar. Ligga i en säng i din famn. Omsluten.
"Man har lika ont som man älskar" sägs det. Då älskar jag dig ofantligt mycket.
Man har lika ont som man längtar. Då längtar jag ofantligt. Efter dig.
När det gör som mest ont Tänker jag att aldrig, aldrig mer ska jag ge mig in i det här, vad bra att det är "slut", att hoppet är ute,
men så när smärtan försvinner tänker jag: undrar vad hon gör nu, undrar om jag ändå inte ska ringa, kanske jag kan träffa henne på lördag trots allt, tänk om jag kunde få hålla henne i mina armar och kyssa henne på halsen, ja så där tänker jag och då kommer det igång igen, allting, och då kommer snart smärtan i bröstet, det blir svårt att andas och jag tänker,.... ..... känner efter ...... det här vill jag inte vara med om igen ..... jag är verkligen illa ute, vad ska jag göra av mig, kan jag ändra mitt liv, kan jag fly, kan jag få vila någonstans, nej ingenstans har jag att gå med det här, ingenstans så ser jag mitt liv hur insnärjt det är, hur allting sitter ihop, att jag inte kan ta mig ur jag såg sista avsnittet av Matador, där alla var tillsammans igen, nästan alla, och trots allas krumbukter är de ändå tillsammans, den som har flytt är nog ensammast, kanske. Och man hör ändå ihop. Till och med de som varit fiender och bekämpat varandra sitter vid samma bord, för de hör ihop där i lilla Korsbaeck. Och det är det som är tryggheten.
Men jag då, jag har ångest för att jag inte hör ihop, tycker jag, jag vet inte var jag hör ihop.
Hoppas hon ringer idag. Jag är orolig för henne. Hur hon mår. Hur det går för henne. onsdag 22.1.kl 09.00 lägger in det här, kan det vara något att läsa? Torsdag den 23 Februari 2006 I öknen, del 2, fem dagar efter ett
21 tisdag
femte dagen
väntan
inuti mig finns en sorg som tar nästan allt ur mig, det värker innanför ögonen, det är som något drar ur kraften, jag sörjer jag vet att du vill ringa men att du inte kan och inte orkar, jag är så orolig för dig
usch vad trött jag är och vad ont det gör i bröstet
i fredags och lördags åt jag värktabletter mot värken i bröstet värken som är endast ångest, inget annat värk är det ont gör det
det finns hjärtan som läcker blodet går ut på fel sätt mitt hjärta är sönder när jag fyller på med kärlek rinner det ur i botten det rinner alltid ur i botten för det är sönder
jag undrar hur man lagar ett hjärta?
Egentligen har ingenting hänt mer än att du inte ringer, men det gjorde du inte tidigare heller, men då ringde jag, och det har jag lovat att inte göra nu, jag kan ingenting göra det är väl det som är det värsta, vanmakt heter det
vanmakt heter det!!!
Att inte ha någon makt kallas vanmakt, att inte kunna göra någonting mer än vänta att du ska ringa och när du ringer kommer du att säga att du inte kan ringa mera till mig och då blir det ju ännu mera
sorg
sorg är det sorg hör ihop med kärlek jag längtar så efter att höra dig säga: hej bara det: hej
jag kan inte hantera det här, jag har ont i hela bröstet och bakom ögonen gör det ont jag har flera trasigheter, det rinner ur mig, kraften och modet, det bara rinner ur mig, rinner ur
tack att jag fått vara med om dig dina ögon din mjukhet
tack att det gör så ont jag vet hela min själ och kropp vet att jag varit med om något underbart tack för att det gör så ont
det är beviset
smärtan är beviset och aldrig har jag känt så mycket smärta
smärtan är beviset och all gråt som fyller hela min själ beviset
tack, min Mjuka, "den Lyckliga" 21/1 12.05
PS Jag dansade gammeldans igår kväll. I tre timmar hade jag inte ont i bröstet. I tre timmar var jag "tvungen" att tänka på något annat. Det var skönt för hjärtat. Det är plågsamt att ha ont i själen. Jag hade heller inte ont i natt, det var skönt. 21/1 12.10 |
2007maj (1)april (1) mars (1) januari (3) 2006december (1)november (1) oktober (1) april (4) mars (10) februari (4) |