Det var bara fem minuter kvar

och jag har fortfarande tretton rätt!

och jag ser på text-tv att det bara är en enda rad i hela sverige

just nu

med tretton rätt

de kan inte ens skriva ut hur mycket den raden ger i vinst

jag vet ju hur det här fungerar,

räknar med fem miljoner

ungefär

och om det "bara" blir tolv rätt är det ändå ok

och ...

fel lag gör mål

och jag vaknar

ändå

ganska nöjd

ok

12 rätt är inte fy skam det heller

jag är verkligen på gång!!!

Trettioandra dagen

En månad igår

Första dagen i andra månaden

Hur man än räknar är det för mycket. Det går inte bra. Jag går sakta nu. Sakta går jag. Det sjunger inte. Det är fem grader varmt och sol, men det märks inte i mina ben och inte i min själ. Jag är bedrövad. Det är inte roligt. Allt är omöjligt med dig. Ändå vill jag tro på ett liv efter döden. Döden var för trettiotvå dagar sedan.

Jag har skrivit ditt namn i snön på fyra ställen. Idag fanns du kvar på bara två. Snart smälter du bort. Kan jag inte glömma dig? Kan jag inte förstå att du inte längre finns? Nej. Du är ju min mjuka. Hos dig sjunger det. Det sjunger hos Dig.

Hur vet jag att jag finns i ditt hjärta?

Du ringde i tvättstugan.

Du ringde på julafton.

Du ringde på nyårsafton.

Du kom till mig med matbrickan på sjukhuset

Du ringde när din pojke hade gjort sig illa, tjugofem minuter pratade vi, mitt i allt.

Du ville åka till färjan.

Du ville att din flicka skulle somna när vi var tillsammans ute vid älven.

Du köpte mat till mig i skogen och kom.

Du lät dig fotograferas. Du log. Du såg in i mig då. Du har aldrig varit så fin på något foto. Du har inga bra foton, har du sagt. Men nu har du det.

Vi kan ingenting göra.

Det är bara livet självt som kan göra något nu.

Inte jag och inte du.

Bara lämna det.

Låta vara.

Jag har sett den hos dig

Blicken som jag älskar.

i natt


Ur min drömbok 3

en jättestor brunbjörn!!!

stötte ihop i skogen

jättefarlig!!!

hjälp!!! fruktansvärt rädsla

vaknade

vad är det som händer? vad är så farligt i mitt liv?

Tjugosjunde dagen

Det börjar sluta

tråkigt

Är du borta för alltid?

Vill inte tänka, känna

Vill egentligen

Men du kommer inte, ringer inte, skriver inte

Jag kan ingenting göra.

Ingenting.

Svårt.

Jag var i en leksaksaffär

Letade efter ett mjukisdjur,

Det skulle absolut vara en mus,

Det skulle vara Klas Klättermus!

Jag frågade en kille som jobbade där i affären

"Har ni Klas Klättermus som mjukisdjur?"

"Följ med mig ska vi se" sa han och så sprang vi nerför tre trappor, breda mjuka limegrönt heltäckande mjuka mattor i en jättebred trappa nerför. Allt var jättemjukt och underbart skönt. Vaknade nere på markplan.

När jag berättade för min fru började jag tänka på dig

Vad letade jag egentligen efter?

Fast du är ju inte limegrön. Och en mus? Nä! Nä!

Eller?

Jo, det är du. Det var du. Nä kanske inte.

Ur min drömbok

tillsammans med kvinnan,

den orangegröna kvinnan med stort lugn och lugn lust,

njutande glädje,

vi kysstes,

vi var i varandras famn,

jag smekte henne sakta och stort, över ryggen, hennes kinder, vi kysstes så där underbart och stort och länge och intensivt,

det var så underbart,

kyssas är nog det

bästa,

känna var hennes lilla tunga tar vägen,

hur hon suger in min, släpper lite, suger igen,

aj, det gör t o m lite ont,

så gick vi till sängen, jag får ta av hennes gröna kläder,

hon ville det,

sakta och kyssande,

hennes BH är blommande,

hennes trosor är orange,

hon lägger sig på rygg och säger:

"Kom"

och jag kommer på nytt i hennes famn och vi fortsätter att kyssas,

allt är lugnt och kysst

hon klär av mig och smeker mig på bröstet

kysser mig här och där i buskaget,

"min hand plockar strån ur halmen på ditt gamla bröst för att täta vårt bo"

och jag börjar kyssa henne på hennes vackra

bröst,

vackra små kullar i ett lugnt Västergötland

där det växer blåklockor på våren

och backsippor,

så närmar jag mig hennes källa och hon låter mig kyssa även där

"som en hjort som letar efter vatten eller en svala på väg till sitt bo"

och dricker sakta och lugnt men ändå

glupskt,

hon låter mig kyssa och

smeka

och han begär ingenting annat

vila, tyst och lugnt och flämtande,

så kryper han upp mot hennes

längtande tunga igen

och samtidigt som svalan finner sitt bo når även hjorten fram till sin viloplats i den varma grottan

mitt i detta smekande och kyssande vaknar jag och det är så gott

med dej är jag så lugn, även i mina drömmar,

även i älskandet,

Tjugoandra dagen

Träden står där i 25 graders kyla och bara väntar.

Väntar

Väntar

Inget kan dom göra.

Inget.

Hur är det för dom?

Går det bra? Står de ut? Har de ångest? Eller är vilan skön. Tomheten. Döden. Kanske den kan vara skön?

Så var det Digerdöden och Kejsar Ludvig Bayraren. Han dog 1347 i hjärtinfarkt. Samma år bröt den stora pesten ut. Digerdöden. Men han dog precis före den. Han slapp paniken, ångesten, rädslan. Han blev räddad av döden. Det är ju ganska intressant.

Innan jag gav mig ut i kylan låg jag en timma extra i min säng. Då var du där.

När träden tappar löven mår de självklart väldigt dåligt, då är det en stor livskris. Då är det smärta, sorg, vrede, uppgivenhet. Död. Och då gör det ont. Somliga grenar blåste ju t o m av när den första kylan slog till.

Men efter en tid av kyla släpper dessa känslor taget. Det blir en slags låg nivå av sorg och vila. Ibland kommer lite värme mitt i vintern och träden känner lite hopp och blir på något sätt längtande, men ändå är det på ett så lågt läge att de håller sig stilla och tysta. Så blir det kallt igen. Och sorgen lägger sig till ro. Och smärtan är borta. De bara står där och finns till.

Inget kan dom göra.

Inget.

Inte jag heller.

22 dagar.

Tjugofemte dagen

Bara ibland kommer du nu.

Bara ibland.

När jag är ute och går. Då ser jag dig alltid.

Ska jag sluta att promenera?

Ska jag hoppas på nån annan?

Det du gav mig kan jag väl få hos någon annan, någon som kan ge mig det utan att jag tar sönder hennes liv?

Men jag kan inte hjälpa att det sjunger hos dig.

Var sjunger det?

När sjunger det?

Jag ska leta efter det.

Jag ska kolla upp det.

Var sjunger det?

När sjunger det?

Tjugoförstadagen

Hur lång är evigheten?

tjugoen dagar?

hur kan tjugoen dagar vara så fruktansvärt länge

Jag har sett den hos dig

Blicken som jag älskar

När jag går ser jag bara döden. Det är jättedött ute. Kallt och dött. Och vackert.

Döden ser jag.

Men jag vet att du finns. Men när?

När finns du?

Jag tror inte jag kan leva utan dig. Inte bra.

Jag sörjer.

Man kan sörja bort drömmen, sa du. Sörja bort, gråta bort drömmen. Men dig kan jag inte sörja bort.

Alla tankar skapar minnen utav dig

Väntan präglar varje stund

När kommer du till mig?

Dina mjuka.

Aldrig har du varit mjukare än när jag smekte dig på sjätte våningen.

Bär du mina underkläder?

Längtar du efter mig?

Nittonde dagen

Försökte lyssna på en roman på bandspelaren på väg till jobbet.

Du kom och överröstade. Jag kunde inte lyssna på Göran Tunström. Jag började lyssna på dig. Du började andas. Och skaka.

Du överröstar allt.

Och nu har snön blivit så där mjuk igen också. Aj aj.