1 timmme och 39 minuter utan ångest
Ensam i biografmörkret
Filmen tog slut.
Vi 14 besökare var snart bara jag.
Filmen hade opererat bort min ångest
och jag ville fortsätta
ha det så.
Jag skrek högt att sätta på den igen.
Då hördes en mörk, dundrande röst om att
"dra åt helvete !".
Kanske det var gud.
Jag tog av mig livremmen och band fast mig i stolen.
Då kom det vakter.
Jag tog fram min pistol och sköt dom.
Det blev tyst och mörkt...t o m musiken var nu slut.
Jag nickade till.
Plötsligt rusade poliser med skottsäkra västar och schäferhundar in i salen.
Jag sköt dom också.
Och somnade igen.
Efter en tid öppnades dörren och en liten manick rullade in på såna där band som tanksen har...den öppnade eld eller om det var tårgas...men det märkte inte jag för jag grät fortfarande efter filmen.
Jag gick fram till manicken och åt upp den.
Somnade på nytt mitt på golvet...vaknade av att ena väggen sprängdes sönder.
Jag gick fram till skiten och åt upp det också och fortsatte att äta upp grävmaskinisten och hela kvarteret.
Jag åt upp hela stan.
Det var då fan att det ska vara svårt
att få smälta intrycken...
Nästa dag
hade jag lite ont i magen.
Filmen var verkligen fängslande...mycket givande.
Sen minns jag inget mer.