Jag kom att tänka på min son och sonson som är på kortsemester på Kreta och på mitt eget kanske ganska märkliga ointresse för deras upplevelse som säkert blir bra. Det är dessutom sonsonens första utlandsresa, han fyllde 10 i februari.
Han, min son alltså, följde däremot med mig och sin mor på tjänste- och semesterresor jorden runt från födseln! Faktiskt en gång ofödd också då en tjänsteman i Catania på Sicilien ifrågasatte om frugan borde flyga alls. Han föddes ett par månader senare välflugen åtskilliga gånger under hela graviditeten.

Jag har varit i många länder både i jobbet och privat. Det finns platser kvar som jag aldrig har varit till men fortfarande har drömmar om. Samtidigt har jag fått se både det rika och fattiga livet där jag har varit. Jag har lärt mig att det finns ofantligt mycket att se och lära sig av andra länder. Jag har samtidigt lärt mig att bakom kultur och förfining finns ofta också en misär som är ofattbar och det stör mig.
Jag vet att jag någon gång har sagt hemma att: ”Vad f-n det är ju som att åka taxi 30 mil. Jag kan ju vara hemma igen om 3-4 timmar”. Så är det ju. Gränser suddas ut och avstånden saknar betydelse. Bara restiden är relevant. Får man inte fritid på destinationen ser man ingen skillnad på var man är! Det har hänt att jag har vaknat på ett hotellrum och frågat mig i vilken stad jag är och vilket språk gäller innan jag vågat stiga upp!

Säkert är jag inte unik. Jag undrar ofta hur statsmän och företagsledare som reser jorden runt till möten orkar med. Hur orkar dessa människor trots all sin lyxiga tillvaro med att vara skärpta i sitt jobb, Ser dessa bevisat framgångsrika människor något annat än limousiner och lyxiga mottagningsrum? Jag har själv suttit i sådana men då jag kom ut på gatan i Rabat t ex såg jag en annan verklighet! Till slut orkade jag inte mer. Kanske styrs sådant av bonus?

Idag ångrar jag att jag aldrig åkte till Rio på karnevalen. Inte heller har jag fått dansa tango i Buenos Aires även om jag har grillat oxfilé direktlevererad därifrån till Liberia där jag disponerade en privat strand.

Listan på önskeländer och platser kunde göras lång men jag har numera blivit så rädd för att ens åka iväg över kommungränsen för att jag tror att baksidan på min dröm skall göra mig besviken och då är det bättre att ha drömmen kvar!