Under bron
flyter bäcken

de två är
precis
som du och jag

En tog sig hit
långt bort härifrån
till lugnet och grönskan

Det är
måste jag erkänna
med pinsamheten avfärgad på kinderna

som jag påvisar den bräcklighet i mig
som trots allt
bär över

Vad har jag att skämmas för?



I juli
är du ensam
om svalkan

och en morgon i mars
ljuger ett täcke av snö
om din styrka

- Skirheten lockar mig dit ned -


Jag har stöttats
av gjutjärn och betong,
rutten av fukt och av tyngd
helt förbrukad
ser jag dig

i förbifarten glömmer jag att berätta
om de gånger jag trampats på

Med du saknar också
fasthet

Vad har jag att skämmas för?