Ser du mig?
Hör du mig?

Om jag mår dåligt, bär du mig eller låter du mig lida? Är min olycka endast en liten del av vad den skulle kunna vara eller skiter du fullständigt i min lycka eller sorg?

Om jag skriker tillräckligt högt, kommer du då att lyssna på mitt desperat vrål?
Eller lyssnar du endast på dem som genom en viskning förmedlar sitt hjärtas begär?

Mitt hjärta vill leva men kan inte bestäma sig för om jag finns till för att jag lever eller lever för att jag finns till?

Mitt hjärta är bundet under känslans starka förtrollning och därför kan jag inte genom det tänka rationellt. Och mitt orationella hjärtetänkande har fått mig att tvivla på min existens.

Existensen och döden är beroende av varandra men jag kan inte låta bli att fundera över vad som föregår det andra.

På grund av min existens kommer jag någon gång att dö.
Jag dör alltså eftersom jag existerar men betyder det att jag existerar för att jag kommer att dö?

Och om jag inte kunde dö skulle jag då existera?

Är tacksam för svar omgående!

Vänliga hälsningar,
Undrande individ