Ur impulsiviteten är jag sprungen,
nuet är en föränderlig tid.
Mitt ända sällskap är sången,
och vardagen vill inte kännas vid.

Jag har slagit mig fri från frosten,
det är möjligheternas tid.
Mot otacksamma och tråkiga måsten,
har jag nu börjat mitt hjärtas strid.

Jag äger det vi kallar liv,
och den insikten kom i rättan tid.
Nu går jag framåt med stora kliv,
intuitionens val har gett mig frid.