Har världen blivit grymmare?

Har människans morbida längtan blivit tydligare?

Är vi nära nu!!!?

Vi mottager ena katastrofen efter den andra. Vi ser tragedier på närmaste monitor utspela sig likt ett fjärran skådespel. Vi ser människor, barn, gamla förintas av människans ondska. Och vi ser. Vi tittar, reagerar, insuper och inser.

Är vi nära nu!!!?

Ena nyheten efter den andra träffar oss rakt i hjärtat. Flickan blöder till döds. Och det är inte på film. Mamman som torterar sina barn. Bristen på perspektivet får oss att kväva gråten i halsen. Vi sväljer tungt. Vi tittar, vi reagerar, inser.

Är vi nära nu!!!?

Hoppet om en morgondag döljs i dunklet av miljöhot, kriser, pengar sinar ut likt en syndaflod från investeringar. Värden rasar. VÄRLDEN splittras med minor gömda under dina fötter. Du hör hur klockan klämtar, suckar, din längtan glider närmre en utopi än ditt hopp. Du suckar, du förstår, du reagerar, och du inser...

Är vi nära Nu!!!?

Du gömmer dig, du flyr, för det du inte ser, finns inte. Du hoppas att livet inte hinner ifatt verkligheten. För någonstans långt där ute i all kaos, finns glädjen, hoppet, känslan att vi kan rätta till det som blev fel. Vi vet. Vi måste veta. För vi vill inte inse, vi kommer inte inse. VI SKA INTE inse...

Att vi är nära nu!!!






kanske...