försakat mil
och gångsteg
inte ens tänkt mig för,
självgodheten har en egen ond vålnad

så blå utan färg
försvinner sagan
genom vädringsluckan
utom just pulsen

den jäveln ska överleva
när jag som minst vill andas

utdragen villfarelse i sin egen bonad
förföljer, dödar och lemlästar

men ett litet ljus det efterlämnar
som hoppet klamrar sig fast
och självdör,
gång på gång

enskild är frånskild i sin tillvaro av frånvaro
och söker sin maka,
men finner endast det röda
som minner om det svarta

kommer inte sluta att älska
bara för att världen är i konflikt
kommer dock att dö
när du inte längre ser livet i mina ögon

vi tog på varandra
med pudrade engångshandskar
och konstlat rött gummihjärta

vi log och lovade
att det blir bättre imorgon.