mina önsknigar blir till
vindar i ditt hjärta för
aldrig lilla hjärtat har du trott
på sagor med slott och kärlek
i din värld har det aldrig
funnits någon värme men jag
ville ge dig plåster med armar
som omringar dig på ett tryggt sätt

och du berättar
när draken brukade
ge dig slag av
hat och du upprepar
det gjorde så ont
jag var så svag
så rädd

när du brister ut i ett evighets gråt

för det hela handlade om din
och din personliga drakes saknad av
eran mamma och hustru du brukade
säga att nu är det okej jag är
fri ifrån min drake du är väl prinsen
som räddade mig fast du är en prinsessa
av det bästa slaget ska du veta

men ditt hjärta var så fruset min vän
jag såg varje liten snåflinga som singlade
sig ner inom dig och du klistrade på ett leende
medan jag fick nog av alla mina plåster
för jag ville ge dig min värme sådär
när jag själv inte kunde bli varm
och visa det här är vänskap

men du lät aldrig
din personliga drake
försvinna ifrån ditt
inre och du saknade
hon du älskade allra
mest jag brukade säga
det känns bra till slut

när du förberedde vingar med guld

du kysste luften sorgset farväl
och gav mig dina vindar all min
värme jag ville dela med mig av
blev till frusna drömmar i ditt inre
som jag tog del av