Sitter på den stenen som lutar sådär lagom till vattnet. Våra fötter flyter över gröna mjuka alger. Vaggar. Har redan glömt vad jag sa förut. Ingen bor i husen här bredvid. När vi var små skulle vi flytta in och bli en egen familj och på julen skulle vi ge riktiga paket och läsa ur din farmors bibel på engelska. Jesus said I’m the bread the bread of life. Vi tänder ljus och äter äpplen. Ingen hade hittat oss här. Du gör fågel läten och blåser röken genom näsan. Våga vara elastisk säger du sträck på dig och skrik. Ögonen lyser. Vi reser oss och vrålar ut över novemberhavet. Vrålar med armarna rakt upp känner andarna och kaoset. Se på mig. Jag är statisk liksom sprakar.