När en del fäder går bort går de verkligen bort. Finns inte mer.
Ofta var de sällan riktigt närvarande i livet och när de någon gång kom på sig med att vara det, hastade de genast och omedelbart iväg igen.

En fars grav kan vara obesökt. Såvida inte människor går fel och råkar hamna vid den av ren slump. Men räknas det verkligen?

De första åren kan det ha varit fullt möjligt att något barn tänt ljus i hemmet på årsdagen, sedan blir datumet för ointressant för minnet att hålla rätt på.

Farsan pratade om tegelstensromaner
när jag letade mig fram i bokstävernas värld
Mina texter var för all del långa
men aldrig lika långa som farsans kravlistor