hon skickar en tragedi
per brev

och du tycker det är så märkligt

att du aldrig förstod innan
när allt hon gjorde
allt hon sa

pekade mot en utväg







hon skriver att hon minns andetagen
det svarta krulliga håret
på hans rygg
hon ibland lät sina fingertoppar
sysselsätta sig med

och mönstret på taket
hon alltid fokuserade på
när han kom in
och hennes kropp blev något annat

och den digitala klockan
som lös upp halva hans ansikte

hon mindes alltid klockslagen

hon tillhörde trots allt honom
hon kom
från honom














*moskva*


de grå byggnaderna, pälsmössorna
vodkan
och en ung amerikan med kamera

det betydde ingenting,
pengarna
försvann så fort





*paris*


kärlekens huvudstad
och hon
skrev att eiffeltornet

inte bestod av stål, utan av ben

att köttet fanns överallt
inmurade i byggnaderna
asfalterade under våra skor





*bryssel*


ett spökhotell, säger receptionisten
och jag
står och fingrar på ett brev
till stockholm

tänker att

jag må vara levande där jag står
men jag lämnade
trots allt
sverige

som ett lik














du står utanför en lägenhet
pengarna växlar hand;

självmedicinering

du förstår först när kanylen
tar din oskuld

vad det var
hon egentligen flydde ifrån