framåt kvällningen lördagen den 26 september inträffade det osannolika. en händelse som innebär att jag, under oöverskådlig framtid , kommer att syssla med ett mera omfattande skrivarprojekt: jag tror mej om att kunna sammanställa en biografi med "Tjyva Jösses" memoarer som underlag !
(citat- förord)
Kvällen faller mot höst. Mångtaliga gånger har jag vandrat i skuran men aldrig tidigare lagt märke till glipan över Sakristian.
Kanske är det mitt fåfänga sökande efter den svarta fågeln, urtidsfågeln... Korpaskriet fnyker över skuggsidans grantoppar. Mina ögon driver intill skurans himmelsvida öppning och vandrar upp över slipperberget. Fågeln är svunnen uppåt hatten. Blicken finner sin vandring över den granita klippstoden.
Vad jag uppfattar som två solkatter flämtar till i skrevan; glimrar till över skuggsidan på den mossbelupna klippan; blänken som av kristaller, som av kattögon i mörkerseende.
Min nyfikenhet är nådd och med ett stadigt handgrepp om fallfuran hissar jag mej upp till klippavsatsen strax ovan Sakristian. Kattögonen blundar, kanske bara en spännande hägring, kanske ännu en trolldom som jag inte tror på, eller kanske blinken av en allt för tidigt nymornad fladdermus.
När jag greppar i skrevan för säkert fäste inför nedfärden framskymtar en rulle av näver. Försiktigt drar jag fram och vecklar ut den åldersstigna barken; förundras över innehållet ; något som ser ut vara ett pergament eller; ett antal hopklistrade ark av grovbladigt papper. De tids frätta sidorna är fullklottrade med sirliga bokstäver. Jag läser in siffrorna "17 " och något otydligt som kan vara "3" eller "8". Den fjärde siffran ser ut som en nolla. Underskriften försöker jag mej på att tyda till " N Madus Jönson"
Jag hukar till sittställning på klippavsatsen, sluter ögonen som i andaktigt drömtillstånd. Varsamt väger jag det månghundraåriga dokumentet i mina händer. Rullen finns kvar när jag återigen öppnar ögonen; faller jag i osannolika tankar. Skribenten heter tydligen Madus Jönson; och visst ser streckbilden ut som en bössa. Den skissartade kartan finns på ett eget ark. Jag dröjer mej kvar på klippan under så lång tid att tanken mognar.
Med stor vördnad tar jag till mej innebörden av fyndet! Tjyva Jösse? Bössan i hålan! Den månghundraårigt dolda skatten! Tanken svindlar! (förord - slut citat )
så lyder inledningen till biografin om Tjyva Jösse ! några inledande, korta avsnitt kanske jag lägger ut på poeter.se...