Äntligen. Nu i stunden sitter jag med den månghundraåriga födelseboken framför mej på köksbordet hemma i Hult. Jag fick låna det åldriga dokumentet mot löftet om varsamhet. Sakta, sakta skjuter jag kaffekoppen åt sidan och fingrar oseende efter den sista nötkakan. Ett behagligt ljus av tidig höst faller in genom fönstret. Dokumentets bladverk täcker halva köksbordet. Vördsamt stryker jag över de slitna pärmarna; öppnar och bläddrar. Doften av arkiverad förvaring kittlar min näsa och anspänner min förväntan.

Efter stunder av försiktigt bläddrande finner jag så det sökta, skrivet med sirlig men fullt tydbar stil; ”Gossebarnet Nils Mandus Jönson, födder 1 januarius 17...” och med anteckningen ”fader okänd” På raden nedan läser jag ”moder, pigan Rutilia Tymalia Jönson”. En efterkommen men omsorgsfullt överstruken anteckning finner mitt speciella intresse. När jag trycker bokenbladet mot fönsterljuset kan jag tyda tillägget som ”modern ökänd ”. Kanske något av tidsenligt skämtlynne eller, mera troligt, att den skriftlärde i stunden befanns vara av sedvanliga rusdrycker bedragen!

Det som är skrivet är skrivet och har ännu inte raderas av hornets bläck eller av tidens tand! Jag småler belåtet och faller i tankar; tidens tand biter inte på skrifter som ristas i granita sanningar;biter inte ens på lösblad som månghundraårigt förvarats i skrevor av rödskiftande porfyr.

Så börjar historien om Tjyva Jösse ! En osannolik biografi, till dels grundad på Mandus Jönsons egentecknade memoarer!