I Bergarum
är världen skum
Solens strålar ej lockas in
Bland fladdermöss och vargagrin
en trollfamilj här bor i slum

Kungen av troll
sjunger aldrig i dur, bara i moll
Trollets kona,
en riktig matrona
trallar med i visan helt utan koll

Falska toner mot bergets väggar
studsar tillbaka, varken lockar eller eggar
De fula små barnen, tjugutvå
visslar så det repar i bergväggar grå
Trollens Pålle ilsket gnäggar

Tjugutvå små troll med galen aptit
i brist på annat får smaka på stalagtit
Hur än föräldrarna trollar och fixar
är det någon unge som gormar och trixar
Livet är hårt med allt knot och slit

Salt och...salt
det har de allt
Fast väldigt litet av det söta
Där inne i det fuktiga och blöta
är det så ruggigt svart och kallt

De har nu flyttat till en annan håla
där de inte alls behöver snåla
här lever de nu sötebrödsdagar
och allt som oftast har ont i sina magar
ty små trollmagar inte så mycket på en gång kan tåla

Så nästa gång du gnisslar tand
akta lilla trollets hand
Ty familjen har nu flyttat in
i ditt söta, goda flin
Sången nu studsar mot vita klippors band