Det var
som om solen blev
svart
jag väntade mig våld av
vem
vet jag inte men
smärtsamma linjer
under ögat

Det var första gången jag grät inför dig

du
strök handen över mitt hår
försatte mig
stillsamt
i kaos

Det var
som om jag
hade en värld i min strupe
och
på min heder
och min
något nötta moral, lite
svårt att hämta andan

Du tog plats hemma med handen kanske
i skrevet

Det var första gången jag grät över dig