Jag låg pinsamt stum när
jag kände ditt hjärtas sång mot
min ryggrad, jag
låg klarvaken och höll takten
och skulle du fråga
så skulle jag neka

jag lärde mig då om att offras
om konsten att vara för svår
att sammanbitet åldras i ångor
av heta nätter

funktionell i min skräck var jag
för stor för min hud, den
tigande muren mellan
hårt slutna nävar

var det jag som
tappade andan i marken?
en duns som hördes till månen

jag vet att du mister balansen
du får mina ögon men du
får aldrig min blick, jag
är ledsen

kärleksbiten hittar jag
till orden igen
men jag skriver ensam, jag skriver
ensam