Söndag eftermiddag, jag är på väg till sophuset
har klätt mig varmt, tänker ta en promenad, när
jag blivit av med mina sopor

På vägen dit möter jag en granne, som genast
kommer med ett erbjudande, följ med in på en
kopp kaffe, säger hon

Jag är på väg att gå en kort promenad, till affären
behöver jag också, talar om vad jag ska göra, det
är okej, men när du kommer tillbaka, kom in till mig
säger hon

Det är kyligt, luften är hög och klar, jag andas lätt,
det är vackert när det börjar skymma, många är ute
och går, det är då jag minns, det är gåbingo, denna
söndag den försat i november månad, men den sista
gåbingon nu i höst

Jag har aldrig deltagit, men sett lapparna med frågor
någon söndag, jag går inte direkt till affären, utan
går stigen fram till den stora stenen

Kameran har jag med, vill försöka ta en bild på stenen
i skymmningen, så vänder jag , styr mina steg till
affären, kaffet är nästan slut hos mig, och söndag
är sista dagen, som det är extra pris på kaffe, det
är något jag inte vill missa

Börjar min väg hemåt, det börjar gå lättare, att gå
uppför backen, kanske för att hostan och det onda
i halsen har givit med sig

Så är jag då hemma, ställer in kaffepaketen i skåpet,
tar av mig lite kläder, ska jag gå till grannen och fika,
behöver jag inga ytterkläder, bara jackan, ingen mössa,
inga vantar, stavarna står bra i sitt hörn av hallen

Så är jag färdig, går över och ringer på hos grannen,
genast hörs hundskall, ett välkommnande sådant,
vi sätter oss vid köksbordet, hon har redan dukat
fram, det är kaffet vi väntar på, hon tänder ett ljus
det känns hemtrevligt och skönt

Så är kaffet färdigt, vi sitter vid bordet och pratar
hunder ligger under det och värmer mina fötter, vi
pratar om allt, om barn och barnbarn, om livet, vad
vi tycker om att göra

Det blir tal om kameror och fotografering, då säger
jag, att ta bilder på bänkar jag ser när jag är ute,
dom flesta här i byn har nog fastnat på någon bild
jag tagit

Men plötsligt får jag veta, var det finns fler bänkar,
bänkar jag inte tänkt på, så nästa gång jag går ut
och kameran är med, vet jag vart mina steg ska ta
mig, till dom glömda bänkarna

Så har skymmningen gått över i mörker, jag tackar
för trevligt sällskap och kaffet, nu behövde inte någon
av oss sitta ensam denna söndageftermiddag

Det är mörkt och kallt, känns som snö i luften, när
jag går över gården till mitt hus, tillbaka till det som
ibland känns tomt och ensamt, men ändå lugnt och
skönt, en stillhet där jag finner ro



anits 3 november 2009