O, du morgongåva

Ta mig till det allseendes paradis
Du vet, jag dansar då mitt hjärta brister
Dansar förgäves, för mitt liv
Bland förkolnad mandelblom och taggtråd

I en ljummen höstkväll under illröd månskära
På en parkbänk, hettar flamman i mitt bröst till,
Diagnostik;
Massiv kulnad i din skalle, en bördas rotlöshet att bära
Allt jag ber om är min insikt -

Så, min vän, om du fick önska dig en gåva,
Av alla världens ting, vad skulle det då bli?
Det skulle vara glaspärlor
Att vara rädd om
Du vet, de går lätt i kras,
Och är svåra att rå om

*

Se,
Fakticiteten klingar bort långt ifrån Nu
Under dova vingslag i stearinljusets sken


Amen