Från berusad himmel singlar svart regn ner
Blir till sotflagor mot hennes porslinsvackra hud
Hon bär klänningar av skuggor i gatulyktans sken,
Där hon nattvandrar barfota längs trånga gränder
Med ett sprucket timglas och trasig kompass
Försöker hon finna den tidsrymd som flytt,
Försöker hitta vägen tillbaka

- till Då