hur de tunna
orden låter sig
skinas igenom
vet jag nu

om

vi
är ännu i en linda
omslutna
av skimrande
lockande löften

genombrutna
på vissa ställen

ibland

blir jag orolig
när jag ser
igenom
mig själv

där

långt bort
i fjärran
syns ännu
en tunn dimma
men jag vill skingras
tills inget återstår

och
strålar

når
vårt
inre


ljudlöst
förevigade
i varandra

förlängda
av
solens
armar



För alltid...

.

Igenomlysta