Herr Grisben, Er hatt sitter på sned, säg,
är allt som det ska?

Moster Moll trugade fram sina frågor med en
märkligt skitnödig pose, liksom nigande med
ett plågat grin med rödmosig blick

herr Grisben tittade förbryllat på moster Moll
samtidigt som hatten blåste av, det kom en
kastvind plötslig och sval, från nordan skulle
man kunna tro

Men herr Grisberg..
-fast, oj, förlåt,,
men herr Grisben, Er hatt

ett märkligt illmarigt grin spelade skevt över
mosters plötsligt glimmande ögon som hon
skruvade sig fåfängt där hon stod, töjande
med händerna i kjoltygens bleka volang

Herr Grisben, som saknade all talang för
humor, blinkade torrt medan han plockade
upp sin dyrbara hatt

ur sin nyskräddade kavajficka lirkade han
fram en guldpläterad brevkniv, stack den
hårt med en bestämd stöt rakt i mosters
lite hjärtformade öra

blodet forsade varmt, moster Molls blod,
hans eget likaså, fast ur båda näshålen

en plötslig hjärnblödning senare var han
död, och bort i vägdammet rullade en grå
hög hatt för vindens planlösa hast