I morgondimma
trolsk och dold
för sovande ögon
landar
silverstjärnorna

stillsamt
aktsamt
sprider de sig
på hav
som med sin
öppna famn
välkomnar
väntad gåva

med andning
i andedräkt
sveper
den lätta brisen
bort dimslöjorna
sakteligen
en efter en

Solens strålar
tänder så
silverstjärnorna
till en yster
silvrig glitterlek
på havets spegel

människa ser
och bländas
förundras
inom ögonlock
verklighet
och dröm
smälter samman  
av sprakande
små stjärnor
som öppnar
famn
och sinne
mot sagovärld

Till kvällning
samlar solen  
stjärnorna
smälter dem
fridsamt
till lysande
silvrig bro
över hav

båtar korsar  
lämnar spår
vitt gäss
utplånar

stilla
återkomst
oförgängligt

vågor låter
silvret flyta
i mjuka
böljande
rörelse
 
månen i sken
lockar
silverstjärnor
i sitt stråk
samlar
och
välkomnar