Vi fick sällskap en bit efter vägen
en dag när jag var ute på promenad

Jag tyckte det var trevligt, men du
började fråga så mycket, sådant som
jag inte ville svara på

Du såg lite underligt på mig, men vi
hade faktiskt annat att prata om, så
vi fortsatte vägen fram

När du helt plötsligt sa, ska vi inte ta
och pinna på lite, du fick mitt svar, jag
kan inte gå fortare

Då såg du på mig igen, sa, jag drar iväg
nu, tack för sällskapet, hej med dig, jag
minns inte vad jag tänkte, orkade inte
rusa iväg i samma fart som hon

Jag tänkte för mig själv, när hon rusade
uppför backen, ja gå du, jag hinner också
hem innan kvällen och mörkret tar vid

Att rusa genom livet, inte njuta av det man
ser, naturens växlingar, det tar jag till mig
nu, jag rusade också en gång, det är något
jag ångrar idag

Jag tror jag blivit klokare, tar vara på det
vackra som finns, dom blånande bergen
som jag älskar, att se bort mot, skogarna
med stigar jag så väl känner

Tjärnen, min egen plats där jag finner lugnet
stillheten, en plats som ingen annan har fått
gå med till, min egen plats till eftertanke, en
underbart vackert plats



anits 6 november 2009