Jag önskar jag kunde ge Dig

havets sötma efter regnet fallit
jordens frön efter rötter ryckts ut

det är en inte en dag
inte en sekund, inte
ett hjärtslag
jag inte tänker på

min begränsning
min otillräcklighet
mina brister så många


Jag önskar jag kunde ge Dig

Duniyaa Wa Akheera
ett litet kort i din hand
vill inte lämna dig ensam
i denna Världens stormar

men vet hur rädd jag är ibland
vet att jag gräver gropar längs vägen

som jag kanske inte
kommer ihåg
att hoppa över, och en dag
falla i glömskans makter
långt ned
och låta livet gå förbi
utan ljus
utan att något
se därifrån
annat än ensligheten...


Jag önskar jag kunde ge

min hand och mitt leende
min själ och min andedräkt
och dränkas i nåd tillsammans
för alltid...