Jag ser dig i varje ansikte
i stadens mittpunkt
det är aldrig du egentligen
ingen är som du
det är bara skyfallet
som spelar mig ett spratt

och
må fan hänga mig
för att jag tillät mig
att snudda vid tanken
att vara
bara
jag
ett ögonblick

och jag kan inte sluta
bli så ifrån mig av vrede
när någon ringer för att hålla min hand
för det är aldrig du, tänk om
jag kunde kalla dig
Din snåle jävel, tänk om
jag kunde kalla dig
älskling

jag bannar mig själv för
att jag inte fattar
för att
du var starkast

och på asfalten
växer sig skuggorna stora som höghus
varför,
varför,
varför rasar vi
men inte höghus?

och fan i helvete, jag
sitter ju bara här och
försöker lära mig att inte agera
spela oberörd

Jag fann mina brister ikväll
jag kunde inte hindra dig att gå
jag kunde inte andas
jag kunde inte
hitta dig
i mörkret