Jag behöver dig


som en brunn med mjuka kanter
där jag kan slå mig ner, barfota
för att doppa ett förfruset valv
i ditt djup

när allting sliter
som ilskna små sylvassa

behöver jag dig


Minnen kommer tillbaka
tal och tankar likaså

en blick förblir inte en gråzons landmärke
när solen sökt den 365 dagar

det har de lovat mig
utan att förstå
att det jag lider brist på - är dig

att jag måste se ljuset
365 gånger om dagen

att jag,
som aldrig någonsin i min vildaste anarki
trodde att jag någonsin skulle formulera
hur det faktiskt finns
något större än kärlek

något som är kärlek
men liksom upphöjt i mer


Efter en ocean av tystnad
vet jag.