du smyger bak min rygg

tassar på tå

gör allt du kan

för att inte synas eller höras

du vill ju helst vara osynlig

och tro att jag inget ser

att jag inget hör




men det är just detta som avslöjar dig

du kan inte längre gömma dig

inte krypa bakom en mask av skenhelighet

jag vet vem du är

och vad du går för

frågan är bara när du inser detta

och rannsakar ditt samvete

för du har väl ett sådant?




länge trodde jag på dig

dina ord var guld värda

idag känns de bara tomma

hur kunde jag vara så blind och blåögd?

du lurade mitt dumma hjärta

som trodde på kärleken

idag låter jag logiken tala

mitt hjärta blöder inte längre

men det är fullt av djupa ärr