Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Hey man, did you see that, those poor cats are sure messed up


sånger från stränderna bredvid





1.



jag gick runt med en diktafon
försökte fånga upp
tankeströmmarna som svävade genom vågorna
som flöt förbi

jag hade svalt en bomb precis
och svetten
flydde från min kropp
håret flottigt och blött: klistrat
på pannan i stripor

jag mumlade
och gatorna som skärsår där blodet vällde fram
dessa gäng med kids med blanka stiletter
piketbussarna som verkade
gå på taxameter
sthlmsnatten med sin neon
och sitt trasiga nerknarkade,
men ack så vackra, kvinnliga ansikte
jag ville ligga med
dom allihop

jag mumlade
och träden fick ge vika för metall
alla bilar kröp fram och bar sina drömmar

jag mumlade
och otrohetens knivskarpa egg trängde in
mellan hennes lår

jag mumlade
och hjärnan gick i hundrafemtio
jag ville ha mer
hålet i hjärtat, hålet i huvudet
gick inte att fylla
och pulvret brände sönder näsan
jag hostade upp svarta klumpar
spydde ut en liten människa;

jag såg honom
ligga där och hulka
och jag tänkte att nu

nu har jag passerat igenom

nu är jag
äntligen där






2.



hon hämtade mig med taxi
jag har aldrig förstått mig på dom
med fast inkomst
och funktionella liv, med deras
taxiresor hit och dit
och kanske en joint
på efterfesten

hursomhelt, hon hämtade mig - jag svär
vackra kvinnor
älskar fula pojkar som aldrig växer upp:

det gör dom starkare
det ger dom en mening med sina förfallna
kroppar och flyende hud


och jag låg på hennes soffa
och darrade
likblek
och skadad utan synbara sår

när hon gick på toaletten
lade jag upp
två monsterlinor
på ett stort foto av hennes barn

rullade tjugolappen

och drog i mig:
kände skogsbränderna urkiljningslöst
demontera mitt intellekt


så stod hon i dörröppningen

- återfall, viskade jag

- man måste sluta först för att få
återfall sedan, svarade hon


hon slängde ut mig såklart

på gatan igen

inte lika glammigt som min ungdoms hjältar
påstått för mig;
fuck keruoac, fuck bukowski
fuck bandini, fuck dylan, lundell, bellman


och staden var en hand som stängdes igen
och jag var ett med mörkret

iskall och död
i hades byggt av människohand



min mamma fann mig i trappuppgången

- du är din fars son, sa hon

och jag tänkte på min far
i sin grav
badandes i sitt opium


jag byter bara soffor
och min mamma kommer i olika skepnader
har jag förstått nu

och hon lade en hand
på min panna
gav mig sitt bröst att hämta kraft ifrån

- jag kan se dina sår, sa hon stillsamt

- vadå, sa jag

- dina ögon blöder


och jag kände efter med darrande hand

drog fingertopparna över kinderna

kände hur mitt ansikte var ett vattenfall
och förstod direkt
hur lätt det var

att drunkna









Fri vers (Fri form) av Robert W
Läst 1579 gånger och applåderad av 30 personer
Publicerad 2009-11-14 17:32



Bookmark and Share


    Lars Gullberg
Du är fantastisk Robert
man kommer lite hem i dina texter

kommer väldigt nära

Det är ett tecken på att du
lyckas nå ut

publicerar du nått ?

eller uppträder du ?

Jag vet många som försvunnit här
slutat skriva, andra fortsätter

ja kanske börjar nån da igen

Vi hörs sometime

Gullberg från gamla Rågsved
2011-04-25

  Cosmogirl
jag tappar andan, dina texter håller mig uppe om nätterna
2011-04-25

  Baystream
*sitter tyst* Utan att låta, näst intill löjlig. Så går det inte att kommentera, för du har använt alla ord som är värda att använda.

"och förstod direkt
hur lätt det var

att drunkna"


.... ja, ett slut om gjorde så jag fick läsa om hela texten igen... och igen... och igen.
2009-12-28

    Ros
Där finns ingenting vacker eller åtråvärt
och tänk hur väl du lyckas förmedla det!

Dina ord fastnar och för mig till andra platser
och jag är imponerad.

Tack.
2009-12-06

  lodjuret/seglare VIP
även om man själv aldrig varit där går det ändå att sätta sig in i, en välskriven text om huvudstaden bland huvudstäder med samma dilemman fast i något mindre format, om svärtan i livet
texten förtjänar förstås sina trenne äppelpajer
2009-11-28

  dead_prez
vilka idioter. precis som. nej, men du är kingen. av hålen. som jag bor i.
2009-11-26

  inutimonster
jag vet inte om det är något med mig ikväll, jag faller så lätt in i de texter jag läser, och det här är inget undantag. istället för att börja med en gnista börjar det med eldsvåda! det känns som om jag är där, som om jag står bredvid, som om jag är huvudperson. jag är allt ikväll! jag läser snabbt, och det går in djupt. når hjärnans epicentrum. vasst och smart, som vanligt. slutet på 1. är högklassigt. tappar helt fokus när jag kommer in i 2. dock, kanske hade förväntat mig något annat?

vad gäller förväntningar när det gäller standard på dina texter så har jag inga längre dock... jag vet att du är bra vid det här laget. fullkomligt överlägsen. du når så högt med dina texter... får mig att (tacksamt) undra varför du fortfarande håller till på den här sajten.
2009-11-18

  om en Siri
jag gillar den. tack för ännu en läsvärd text.
2009-11-18

  Sländan
Det var skönt att läsa den här. Skönt och befriande och fult och bittert. Som mycket. Bästaste Robert!
2009-11-17

  LePenseur
Sorgset och inte så lite tragiskt, till berättelsen sett, men som text var det otroligt bra.

Speciellt några formuleringar föll jag för. Jag ville ligga med dom allihop och jag spydde upp en liten människa... najs.

Andra stycket börjar riktigt bra. Eller, det ÄR riktigt bra, men du fattar vad jag menar, tror jag.

Jag rågillar stycken som "vackra kvinnor älskar fula pojkar" och hela grejen med att lägga ut två linor på fotot av hennes barn... Hela fuck-grejen var klockren. Kan inte säga mer om det, det stämde bara så jävla bra...
2009-11-16

  Anguis
Utifrån texten tänker jag att du säkert vore rätt kul att kröka med. Om jag ska fundera kring den i det rätta syftet anser jag att raderna

"sthlmsnatten med sin neon
och sitt trasiga nerknarkade,
men ack så vackra, kvinnliga ansikte
jag ville ligga med
dom allihop"

är helt outstanding! Det finns flera sådana rader. Texten är bra men jag stör mig lite på talspråk. Hur som haver, riktigt najs. Jag häller upp en whisky och läser.
2009-11-15

  am
något som kännetecknar en väldigt bra dikt, tycker jag, är när den griper tag så hårt att man bara följer med och glömmer bort sig själv som läsare, och det händer här. du skriver så oerhört levande och närvarande.
2009-11-14
  > Nästa text
< Föregående

Robert W
Robert W