Så här ligger jag med brustet hjärta, för vilken gång i raden?
Jag undrar hur mycket ens psyke, hjärta och själ pallar med. Vad är det den lilla envisa lågan där inne har för bränsle? Vad är det för hemlighet hon ruvar på?
Måste jag veta det, eller kan jag bara nöja mig med att den för mig framåt? Jag vet inte.
När jag känner att jag inte orkar mer och bara vill ge upp, så brinner den lilla envist vidare. Det är frustrerande. Det är bra, men ändå jobbigt att hon vinner varje gång.
Hur många kilo heroin har hon vunnit över? Hur många hugg i hjärtat, sorger och förluster har hon bekämpat?
Varför känner jag mig inte trygg och tacksam för min skyddsängel? Jag vet inte. Kanske för att hon inte gör de jag vill, när jag vill.
På något sätt vill jag bli ett med henne, men ändå förmår jag mig inte. Jag är så galet nyfiken på vem hon är och hur hon hamnade i mig. Mörkret är till ytan större, men kan omöjligt vinna över en liten låga som vägrar slockna så länge det finns syre.
Min fiende och vän, vart finner du, vem ger dig syret, jag så länge desperat försökt ta i från dig?
Du är starkare, slugare än varje ond makt jag stoppat i mig, vad är din hemlighet?
Vad är det du vill att jag ska göra, snälla ge mig om dock så litet men i alla fall ett litet tecken, ett litet svar så jag slipper tvivlet en kort sekvens i alla fall.
Jag vet att du känner mig bättre än jag och bevisligen vet bättre vad jag behöver, men kan jag få en liten uppenbarelse, för att orka en liten stund till.