Morfars vän från en tid för längesedan,
jag möter honom och hans fru i kyrkan
många gånger

Glad blev jag den gången, när han kom
fram till mig i kyrkan, frågade om jag visste
vem han var

Jag kände igen honom, hade suttit och tittat
lite i smyg, om det inte var vänner till mina
morföräldrar, som satt två bänkrader framför
mig

Så att han kände igen mig, som han inte sett
sedan jag var tonåring, jag var ofta hos mina
kära morföräldrar, där han och hans fru ofta
hälsade på det var en gåta för mig, att han
mindes mig

Han berättade att han inte glömt mig, mindes
hur jag gick efter morfar, frågade och undrade
om allt han gjorde i sin trädgård

I går kom han fram till mig i kyrkan, talade om att
nu hade han läst färdigt min bok, undrade om jag
inte skulle skriva flera

Han gav mig en stor kram, sa att han tyckte om det
han läste, och det som jag skrivit om min morfar och
mormor, det värmde mitt hjärta, kände ljuset komma
tillbaka, glad och tacksam över hans ord, blev min
fortsatta dag fylld av ny energi och glädje




anits 16 november 2009