Det som jag anat, har haft på känn, varför
jag aldrig känt gemenskap, med dom som
jag är uppväxt med , föräldrar och syskon,
som kanske inte är mina syskon, halvsyskon,
kanske, jag vet inte

Jag blev inte förvånad, först blev jag alldeles
kall, sen kom svetten, men så kom lugnet, kan
kanske få förstå, att det är så, jag har svart på
vitt nu, och det får mig att bli nyfiken

Var det därför jag blivit behandlad annorlunda
fick inte följa med många gånger, men jag var
inte ledsen, glad för då fick jag vara hos mina
morföräldrar, som tog så väl hand om mig

Var det därför jag fick så mycket stryk, det jag
gjorde dög aldrig, alla övergrepp, alla ord att
jag skulle hålla tyst, annars, annars vad då, jo
det skulle bli värre

Allt jag burit inom mig tankar, aningar, att jag
inte var välkommen, det fick jag höra av min så
kallade pappa många gånger

Om det är som jag undrat och anat, kanske är
sanning, det ska jag ta reda på, men just nu gör
det ont, jag kan andas och jag lever, nu gäller
det att få ork och kraft, att kunna gå vidare och
forska efter mina rötter



anits 17 november 2009