du är en pion i en av de spruckna lerkrukorna på verandan vi planterar om till påsk. de gamla blommorna bäddar vi ner i komposten. där är varmt och skönt och finns myror som kliar dem på ryggen. du ler med hela själen. jag kan se in i dig och jag älskar allt det vackra där inne. skapar bilder med de fina orden från din tunga. kärlek. vi badar i formalia. den är tjock som kräm nästan kladdig och kliar. vi vet att det är så det ska vara om jag bara får vara här med dig klarar jag allt. kan sitta i många timmar var som helst och vänta på dig. sedan stänger vi om oss och jag kan plötsligt slappna av. du är ett kap. det är vetenskap. och jag vill älska dig till mitt hjärta blöder smulas sönder och blåser ut över det blågrå novemberhavet.