Strålkastare över den mörka nattasfalten
och gatulyktor som solar över grått oktoberdis
Jag speglar mig vattnet och jag ser så tydligt mönstret
Vänner som vi borde gömma oss ibland

Du talar om en räddning och jag om mina piller
Du går på om den enda sanningen och jag om mina sår
Med blåsor på min kalla tunga smakar jag på orden
Men vänner som vi borde låta bli ibland

Hösten är för nära och den sliter mig i bitar
När jag försöker tyda varje vink du har på hand
Vi tittar på varandra i det svarta midnattsljuset
\"Vänner\" som vi borde gömma oss ibland