med för många ord i min dagbok
inlåsta, smått bortglömda
för personliga för att egentligen
kunna skrivas ner.
som att rycka ut hjärtat
pressa det mot gammalt papper
tillräckligt hårt
för att se avtrycken.

jag önskar det fanns ett sätt
mindre smärtsamt
men vissa ord vägrar
strömma ur fingertopparna
nerverna tar emot och
leder dem tillbaka
till mitt hjärta
som jag tror blev lika inlåst
lite bortglömt
som dagböckerna
som samlar damm under sängen
när du slutade höra ifall det dunkade.