..."I Barndommens oskuldsfulla tid lekte vi krig, Mr.Anderson och jag. Mest han, medan jag ovilligt fick vara hans offer. Med hans målade bajonettbestyckade tennsoldater, med krigsmålade indianer som spejare. Kopojkarna som stod för laglösheten vid sidan om. Och fixade till ett barberi i sandlådeformat.

Vi krigade för glatta livet, långt in till nattens inbrott. Där det viktiga var att vinna, och inte att delta. Oftast var vi ovilliga att sluta fred, tills våra morsor sa åt oss att sluta. En sorts orgeniserat kaos i en småborglig miljö. Där förlorarna fick äta bark som straff, och segrarna hyllades med blågula fanor och gälla fanfarer. Allt lekte runt omkring oss i en tillvaro, som bestod av taggbuskage, betong och maskrostät asfalt.

Vi hade på ren svenska, förbannat skitroligt. Alla var vi lyckliga i vår barnslighet, och anammade 60-talets lättsamhet som smittades av på oss bakgårdsungar. Vars knäskålar ständigt var blodiga av allehanda lekar och stoj. Numera ser jag tillbaks med både glädje och sorg, på den tid då barndommen spirade.

Flower power existerade, Jimi Hendrix spelade skiten ur sin gura och Woodstock var ett begrepp. Och Mr.Anderson, var som en nyutsprungen rallarros i ett fält av utblommade hundkex. Och jag visste att just i dag, skiner solen bara på oss och ingen annan...."