..."Vissa påstår att livet, är som vinst varje gång. Medan andra drar idel nitlotter i parti och minut, ur den skenande tombolan. Experterna pratar om att livet är som en blomma, som man måste vårda ömt. Ibland ge den både vatten och näring för att överleva.

Sist men inte minst, ha någon som bryr sig om den. Människor är som växter som inte får kärlek, då dör den till slut utan att fått bevisa att den kan blomma ut på nytt. Det värsta av allt är att, människor inte tar saker och ting på allvar. Allting är så förbålt självklart, att själva den viktiga humanitära kärnan utlämnas och blir till mat på kråkornas frukostbord.

Man föds för att dö, så är det punkt slut. I bästa fall har man ett jobb ( som man dessutom tycker är toppen ), som gör att resan till det ofrånkomliga slutet blir lite behagligare. Men allt som oftast, står folket utanför händelsernas centrum, i en värld som inte fotfolket ( majoriteten ) är delaktig i.

Utan blir till ett slutet forum för elitens småpåvar och lismande korgossar i tofs och pressveck, dess maktgalna kumpaner som roffar åt sig marknadsandelar på ett sådan sätt att den gråa massan ( kanske du och jag ) inte får ett skit kvar i plöskan. Är det verkligen så en demokrati fungerar i realiteten..."