Monolog 7
Jag gjorde en kortare tids turné
på stadens dansgolv och barer
Och jag hoppas ibland
att någon annan hoppas
att hon ska komma tillbaka
den vackra mystiska flickan
som dök upp ifrån ingenstanns
och hänförde alla med sin dans
och sitt bländande leende
Men det är väl att hoppas för mycket
Men det var underbart
och det var bara vi
och vi var vackrast av alla
och alla visste vilka vi var
Vilken underbar känsla
Vi dansade alltid i mitten
där alla kunde se oss
med höga klackar
och korta kjolar
och nakna ben
Men aldrig osmakligt
Och nej, vi drack aldrig för mycket!
Två drinkar max
Som jag minns
Och nej, vi rökte inte!
Vi var fina flickor
Vi smakade bara
Ett bloss eller två
Kanske tre
Eller ett paket
Och alla pratade om oss
Men bara ord av beundran lämnade deras läppar
Vi var de som alla ville känna och synas med
Självklart var vi det
Fattas bara annat
Och jag vill säga att jag lämnade på topp
Att de andra stod kvar och undrade vad som hände
Vart vi tog vägen
De vackra flickorna som dansade och skrattade
Kanske såg de när han kom och lade sin arm omkring mig
och slutgiltigt ledde mig bort från mitt fördärv
Öppnade mina ögon och vann mitt hjärta
Eller så blundade de som jag hade gjort
Såg endast genom sin tunnel
Mest troligt är att de aldrig hade sett mig från början
Vi såg nog bara varandra