Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Monolog 7

Jag gjorde en kortare tids turné
på stadens dansgolv och barer
Och jag hoppas ibland
att någon annan hoppas
att hon ska komma tillbaka
den vackra mystiska flickan
som dök upp ifrån ingenstanns
och hänförde alla med sin dans
och sitt bländande leende

Men det är väl att hoppas för mycket

Men det var underbart
och det var bara vi
och vi var vackrast av alla
och alla visste vilka vi var

Vilken underbar känsla

Vi dansade alltid i mitten
där alla kunde se oss
med höga klackar
och korta kjolar
och nakna ben

Men aldrig osmakligt

Och nej, vi drack aldrig för mycket!
Två drinkar max

Som jag minns

Och nej, vi rökte inte!
Vi var fina flickor
Vi smakade bara
Ett bloss eller två
Kanske tre

Eller ett paket

Och alla pratade om oss
Men bara ord av beundran lämnade deras läppar
Vi var de som alla ville känna och synas med

Självklart var vi det
Fattas bara annat

Och jag vill säga att jag lämnade på topp
Att de andra stod kvar och undrade vad som hände
Vart vi tog vägen
De vackra flickorna som dansade och skrattade



Kanske såg de när han kom och lade sin arm omkring mig
och slutgiltigt ledde mig bort från mitt fördärv
Öppnade mina ögon och vann mitt hjärta

Eller så blundade de som jag hade gjort
Såg endast genom sin tunnel

Mest troligt är att de aldrig hade sett mig från början
Vi såg nog bara varandra




Fri vers av Mikaela Lind
Läst 245 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2009-11-23 13:41



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Mikaela Lind