..."Det var en gång en man med hårig bringa, helt enkelt en svensk viking med muskler av stål som får en utdöd mammut att tappa hakan av hänförelse. Han levde i en tid då moderaterna (eller terroristerna, som han sa ) styrde och ställde och gjorde sitt allra bästa för att privatisera allt och alla, till vissas glädje och andras sorg.

Mannen i fråga, var en man av folket ( eller jordnära med skit under naglarna, som han sa ) och var en gräsrot som inte hade tillstymmelse till ont i sig. Moderaterna ( eller civilkurage haveristerna, som han sa ) var inte alls mannens i fråga favoritparti, utan snarare det värsta tänkbara alternativet till en lugn och fungerande demokrati i det fria folkets anda.

Han påstod att alternativet, var i klass med en splitterbomb i en fullsmetad bajamaja på en utflipprad Hultfredsfestival. Hans hjärta var solit rött,i hans ådror svallade det friskt rött blod. Enligt han, så var det den enda färgen som gällde i paletten. Därimot blått blod, och det där påklistrade förljugna a´la Westlings smajlet var dock inget som tilltalade honom nämnvärt.

Som alltid så här i sannsagornas upphaussade värld, så finns det alltid en trevande inledning och ett mittparti med förvånandsvärda höga berg och djupa dalar. Med förhoppningar om ett avslut där pricken över i:et blir lika tydlig som ett osynligt ufo en dimmig dag i November...."