En lång dag har blivit kväll, när jag ser ut
genom fönstren, ser jag hur det lyser så
vackert i alla fönster

Det känns så skönt inom mig, äntligen är
det advent, vi tänder ljus, som lyser upp
i mörkret

Vi får lyssna till Honom, som vi väntar
ska komma, öppna våra sinnen ta in
Hans ord

Jag undrar, kan vi det i dagens samhälle
med all jäkt och stress, känna var vi hör
hemma?

I bruset som möter oss där ute i världen
kan vi stanna upp, ta till oss orden Han
en gång gav oss?

Jag försöker men det är inte alltid lätt, det
är så enkelt, att bara följa med strömmen
inom mig vet jag, att det jag tror och känner
har hjälpt mig genom livets svårigheter många
många gånger

Så jag tänder det första ljuset advent, ser in
i lågan, känner lugnet och stillheten, vet att
jag inte är ensam, Han och ordet finns med
mig, även i världens brus




anits 28 november 2009