Jag vill leva i nuet
inte fördjupa mig
i det förgångna.
Vill se framåt
glömma det som varit.

Men psyket och jag själv
går inte ihop.
Varför?
Vad är psykets innersta fråga
den jag inte kan besvara.

Oprofessionellt som människa
att ge upp
men när kampen känns hopplös
när viljan att kämpa
övergår i kaos.
Vad återstår?

Jag vill leva ett fullgott liv
men något
vill något annat.
Men det finns ingen annan
det är bara psyket
som spelar ett spratt.

Är det bara innerst inne
i mig själv
som jag finner svaret.
Är det där psykets innersta fråga
får sitt svar!